Dag 26: Endast pappa är vaken

Söndag. Väcktes klockan 4 i morse. Lyckades ligga kvar i sängen och förhandla med Junior i en knapp timme men utgången var given på förhand. Det var kallt att gå upp. Nu sover han igen, efter lite välling-och-vagn-över-tröskeln-metoden. Jag däremot sover inte igen, utan sitter vaken och stirrar.

I veckan som gått har jag bland annat trotsat blängande idioter som tittar snett på mig och Junior för att han får krypa runt som han vill inne på stora shoppingcentrets skitiga golv. Jag vet ju att en äkta latte-pappa är stolt över att inte låta sitt barn komma upp ur vagnen mer än en timme om dagen, och då enbart på platser som är skyltade för ändamålet, typ lekplatser eller skötrum. Själv känner jag att jag trots allt vill ha ett barn som är på gott humör, och har hyftsat normal motorik, hur gott och trevligt det än är med fika. Skitig blir han i vilket fall.

Som väl är hade jag åter placerat Junior i vagnen och flanerade runt och såg föredömligt busy och blase ut när han plötsligt stod framför mig: Martin Stenmark! Jag tyckte nästan att jag såg honom blinka uppskattande åt mig och mitt världsvana grepp om barnvagnen, och jag seglade vidare med vinden i ryggen resten av dagen.

Fick en dryg halvtimme på löpbandet i veckan, och jag kände mig nästan som en hel, vuxen individ en stund där faktiskt. Svettig också, mind you.

Två öppna förskolebesök han vi med, ett i betongen och ett i svindyra lyxvilla-med-sjöutsikt-området. Betongen avgick oväntat med segern den här gången, trots att lyxförskolan erbjöd nybakade bullar till de spröjsade fönstren och märkeskläderna.

Helgen skulle ha spenderats med Juniors farmor och farfar (aka mina föräldrar) men det var deras tur att bli vinterkräksjuka nu, så vi hamnade hemma hos Gamla goa vännen istället. Inte så pjåkigt!

Idag ska vi förhoppningsvis till IKEA, för att sedan ligga på golvet och svära i timmar.