Dagens projekt gavs från ovan i form av snö. Pulkan som Junior fått av sin mormor före jul har stått och skämts i ett hörn i väntan på att asfalten ska täckas av vitt puder. Nu var det dags!
Måttligt förtjust iklädde jag mig den ofrånkomligt obekväma, osmakliga och osmickrande officiella pulka-uniformen och tryckte ner Junior i hans betydligt bättre sittande POP-overall. Spänningen steg medan hissen sjönk till entréplan. Hur skulle han reagera på den fantastiska upplevelsen att sitta fastsurrad på en blå, mobil plastbit?
Genom att skrika såklart! Och gråta, och fläkta med armarna. Käckt skuttande i snön illustrerade jag hur himla härligt det är med minusgrader och fryst vatten, men bluffen gick inte hem. Junior stod fast vid att det sög att vara ute i kylan, och att vara fastspänd i plastbiten.
Till slut dök också den obligatoriska äldre damen som vet bäst (andra pappor vet vem jag pratar om) upp och konstaterade att "det kanske är lite kallt för den lilla att vara ute idag". "Jotack" sade jag och gav upp, gick in, pustade ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar