Plötsligt händer det. Junior reser sig upp från sin mors knä, spänner blicken i mig, som sitter på golvet en och en halv meter bort, och tar några bestämda kliv rakt in i min famn!
Jag har inget mer att säga.
:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Fantastiskt, vilken grej, way to go Junior! Njut nu av den korta tiden, snart kan han inte gå längre, upp till ungefär sju år kommer han bara att springa.
Skicka en kommentar