Inne på dag 20 idag, men här kommer en recap av förra veckan:
Så hände äntligen det som alla småbarnsföräldrar väntar på: Både pappa å mamma hänger samtidigt över toan, kräks och vill dö. Junior hade den goda smaken att stå över, vilket visserligen ledde till att han var lika pigg och stimulanskrävande som alltid, men alternativet hade ju varit ännu värre. Två bleka föräldrar härdade ut rätt bra.
Efter att sjukdomen betvingats blev det besök på museum, där Junior konstaterade att så länge det finns en Lego-hörna får museet i övrigt handla om vad det vill. Jag kan bara hålla med. Mitt hjärta fylldes med stolthet när han kröp fram till ett podium, slängde iväg skylten "Var vänlig beträd ej podiet" och klättrade upp. Civil olydnad i sin naturliga råhet är vackert att beskåda.
Inga större framsteg med det faktiska gåendet annars. Junior verkar inte ha några vidare ambitioner att utveckla den färdigheten ytterligare, så det blir väl upp till mig att få ordning på det hela. Jag funderar på att ordna en workshop med en eller två av hans kompisar som redan glatt springer runt, det gör nog susen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Reeeespect(löshet)! Gotta love it.
Hurra, bloggen är igång igen!
Junior verkar mer intresserad av kulturella (nåja) än fysiska aktiviteter. Arv??????
Skicka en kommentar